Medling i Sverige regleras av lag (2002:445) om medling med anledning av brott som är en så kallad ramlag och reglerar därmed inte hur medlingsverksamheten ska bedrivas i detalj. De brott som kan bli aktuella för medling skall vara anmälda till polisen. Dessutom skall gärningspersonen/erna ha erkänt gärningen eller delaktighet i den.
För de involverade parterna är medling frivilligt och innebär att de möts tillsammans med en opartisk medlare, för att bearbeta brottshändelsen.
Medling vid brott bygger på den reparativa rättvisefilosofin och är till för båda parter. Syftet är att gärningspersonen ska få ökad insikt om brottets konsekvenser, och den brottsutsatte skall få möjlighet att bearbeta sina upplevelser. Parterna skall genom medlingsförfarandet bättre kunna uppnå förståelse för vad som har hänt, och konsekvenserna av det, men inte nödvändigtvis försoning. Den brottsutsatte får en chans att ställa frågor och kanske få svar på de frågor som den har. Till exempel; varför valde du mig? Vad gjorde jag för fel? Svaren kan många gånger ha stor betydelse för den utsatte.
Den internationella forskningen kring medling vid brott visar sammanfattningsvis bland annat på:
Kommunförbundet Norrbotten har utrett hur kommunerna arbetar enligt den nya lagen om påföljder för unga där medling ingår och funnit mycket positivt men också en del problem.
Läs utredningen om Ungdomstjänst i Norrbotten
(word, 200 kB)
Läs också rapporten om Regionsamordningen i Norrbotten
(word, 460 kB) och Brå:s handbok
(pdf, 550 kB)

Lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1964:167
Regeringens proposition om medling vid brott
http://www.regeringen.se/content/1/c4/08/72/0d98f84d.pdf
(pdf, 100 kB)
(pdf, 29 kB)
(pdf, 19 kB)
(pdf, 70 kB)
(pdf, 19 kB)
(pdf, 36 kB)
(pdf, 19 kB)
(pdf, 85 kB)